Vi………..
Vi finns……….
Vi existerar,
vi, som varit de undangömda, det dåliga samvetet för Gayrörelsen,
vi, som irriterat radikalfemministerna i årtionden bara genom att
vara en smärtsam påminnelse om att det kanske, bara kanske,
finns biologiska skillnader hos mäns och kvinnors hjärnor…
Vi, som stört byxbögarnas sammansvärjning genom att vara Drugor,
dragqueens och bisexuella transvestiter och “fjollat” oss så att de inte kunnat
gömma sig bakom mörka kostymer och kyrkobesök…
Utan de har tvingats bekämpa oss med näbbar och klor för att bevara tron på
att de kan ställa upp på heteronormen fast de är homosexuella män,
vi har varit de lägsta fångarna som får byxbögarna att tro, åtminstone för ett ögonblick,
att bara de piskar oss hårdare så glömmer omgivningen just deras rosa trianglar…
Vi, som har våra drömmar och halva liv gömda i resveskor i garaget eller vinden, i flyttlådor som är märkta “rör ej”….
Vi, som gråter en kvinnas tårar, ensamma och i yttersta hemlighet,
över att inte våga, inte kunna eller att tvingas ljuga för de vi älskar
för att inte mista den sista resten av kärlek….
Vi som står i duschen med en kniv, för att vi hatar vår kropp…
Vi, som bränner alla broar, står ut med flinandet bakom ryggen i kön på ICA..
Vi, som är skönheten instängda i odjuret utan möjlighet att bli annat än en
grotesk efterapning av den kvinna vi borde blivit födda till…
Vi finns, kvar trots allt……….
Och nu börjar det bli lite lättare, för främst de yngre, att stå upp,
på skolan,
på jobbet,
och vara den vi nu råkar vara utan att tvingas bära allas frågor på våra ryggar…
Det blir, trots allt, bättre…….
Vi, vågar berätta för fruar, barn, föräldrar…..
Vi, kan tro på att vi kommer att ses som den vi är efter utredningar och operationer……
