Mckinney’s second
Just den här kvällen skulle bli den som Fader Mckinney fick minst ett problem till…… när ,
den väl låsta, dörren till hans privata kontor plötsligt öppnades och en Transvestit i blond peruk
och stora änglavingar på ryggen gled in.
’Hej, jag tror att du kan hjälpa mig’, sa transvestiten,
Fader Mckinney var ännu inte helt säker på att det som hänt verkligen hänt eller om det var ett riktigt rävgift
spetsat med läkarsprit som Torben nere i dögnet rundt affären smusslat till honom den här gången
och som fick Fader Mckinney att för första gången i en lång och trogen drinkarbana se syner.
Han var inte heller helt säker på att personen, som tydligen besatt stora kunskaper i att dyrka upp dörrar,
verkligen var en transvestit, make upen var oklanderlig och den svarta klänningen framhävde former som var allt annat än manliga.
Men ansiktet bar ändå drag som trots perfekt smink var ett uns för kantiga för att helt lura en nära betraktare,
vilket Fader Mckinney nu var, då främlingen helt oombedd hade satt sig i stolen mittemot prästen.
Om främlingens ansikte vid närmare inspektion röjde just det sminkningen försökte dölja,
var vingarna på nära håll nästan skrämmande verkliga, till ochmed de enskilda toppfjädrarna
rörde sig ytterst verklighetstroget, i något som påminde om en nästan pervers närbild i ett DiscoveryChannel program skiftade och flexade de jättelika gråskimrande fjädrarna, som om de påverkades av muskler och senor under fjäderdräkten.
