The MegaBitch Strikes Back

Det roar mig, att Pseudo parnassens Elit klubb blivit avslöjad…

Inte så mycket för att de, som trott sig stå över “pöbeln” och likt en Oscar Wilde eller en snabbtungad Groucho Marx författa lysande satir visat sig vara patetiska, osmarta och löjligt grova i sitt verbala artilleri och står där ganska fåniga i sin Jugend uniform med kortbyxor..

Utan mest för att de andra ego-onanisterna, media drevet, är de som “outat” dem.
Jag ser en tvekamp mellan två grupperingar av hopplöst uppblåsta egon, sorgligt otillsträckliga IQ/EQ’n och likaledes självförhärligande pajasar med en hybris och missriktad patos som knappast tidigare setts i sverige under uppstormande.

Själv spår jag att rubrikjägarna lär ta hem segern, åtminstone i ögonen på en intet ont anande “allmänhet”.
Pseudoparnassen lär i sina, numera virtuella, salonger envist hävda att , så länge de kan fnissa åt att kunna kalla Timell för pedofil i sina egna “kretsar”, har de vunnit slaget.

Båda svinstallarna kommer nog att på någon punkt hävda Jyllandsposten-argumentet… (att hur korkat något de gör än är, så är det ju skyddat av yttrandefriheten)
Och Q3’s egen panel av åsiktsmaskiner, meningslöshetskommentatorer och läggasigiallt panel kommer troligtvis att dyka ner på den här tråden och som vanligt påstå att alla har fel utom dem själva..

(min misstanke är ju för övrigt att det finns en och annan här som roat sig med att vara en del av det “intellktuellt högtstående skämt” som det är att rulla sig i utvald skvallerdynga bland andra übermenschen..)

((de andra svinen har ju aldrig haft många anhängare här, så just på Q3 lär slaget vinnas av laget i Lederhosen och slokmustasch))

Går det?
Orkar du?

Jag önskar jag kunde trösta, blåsa på skrubbsåren i ditt hjärta, pussa, sätta på ett plåster och säga “så, allt bra igen”…..

Men det kan jag inte…

Allt jag kan göra är att, lite lamt, fråga…

Går det?
Orkar du?

What I desire, I can’t get.

What I am, I am not.

What you see, is not me.

Laboring on with my life, a life that belongs to someone else, working the angles to find any loopholes where there isn’t any.

Doing, with fake smile, those things one is, always smiling, suposed to do………….when you are “Normal”…….

Only at home, puting on fake things to be the real me, showing a real but ohhhhh so fake face to the conformity crawing crowd.

What you wan’t the world to be, I can’t deliver

You think you get reality, but you only get a facade.

Fake can be more real than reality itself.

I’m real, but fake……….Fake and real…….faking reality

Följande är en delvis sann messväxling från Qruiser, nicket och lite annat är dock ändrat något…

kl 18.12 skrev male-bimbo:
nice photo

kl 18.14 skrev Johanna M:
thanks.

kl 18.15 skrev male-bimbo:
you are men no ?

kl 18.22 skrev Johanna M:
If I’m male or female? does it matter?

kl 18.24 skrev male-bimbo:
yes for me.. I am curios.. if you want tell me .. it is ok if not no problem ..

kl 18.26 skrev Johanna M:
I’m MtF transgender……

kl 18.30 skrev male-bimbo:
ok..and you have own Tuttar big or unreal??

kl 18.35 skrev Johanna M:
they are real, not virtual, I paid for them myself so now they are my own

kl 18.39 skrev male-bimbo:
nice.. and if you have a big tuttar I am intereseted meet you .
you are ?
you have a photo naked ?

kl 18.47 skrev Johanna M:
Me or the boobies?
I’m just fine, you?
A naked photo? why would I dress a photo in the first place?

kl 18.49 skrev male-bimbo:
I want see you naked..
but if you dont want seend me a naked photo it is not a problem ..
I want still keep touch .

kl 18.51 skrev Johanna M:
And I want to be filthy rich, but it’s no risk of either ever happening in the scope of human evolution……….

’Hrmmm, jag är död och jag tror att ni kan hjälpa mig’.
Sa den utsökt målade munnen som glänste knallröd och obcent lockande för McKinney.

Fader Mckinney ryckte till.
’Vasa? Vad gör ni här……….. kontoret är stängt, och föresten tar jag inte bikt här.’

’Inte faen tänker jag bikta mig…..
Hör här, jag är död, och allt jag vet sen jag slog ihjäl mig mot vattenytan är att
du kan hjälpa mig och att jag måste hjälpa dig’.

’Död? Hur menar du?
Prästen tittade ner på sin flaska, som för att bekräfta att nu var det dillerium tremens han fått…
flaskan sa inte ett knyst.

’Ja, jag tog livet av mig i onsdags, och när jag vaknade på Pepparholmen med de här tjusiga vingarna’, Transvestit ängeln viftade graciöst på de jättelika mörkgrå vingarna,
’så bara viste jag att jag att jag måste söka upp dig…. ‘
‘Du ÄR Fader Mckinney va?’

’Men………..du är död?…..Vänta nu,
är det här nån form av utpressningsförsök eller ett dåligt skämt?’

Fader McKinney’s medvetande rusade nu genom alla möjligheter……..och omöjligheter, för att få fram en, någotsånär, logisk förklaring till det som nu hände mitt i hans annars trista vardag.

’Du kan se mig, va?
Och jag är död, med de här otympliga vingarna och min bästa klänning och den ende som kan se mig är en nedsupen jävla irländare till präst, så är det nån som är pressad här så är det banne mig jag’

Nu snurrade det för Fader Mckinney ordentligt,
försökte det här åbäket till transvestit lura i honom att hon…….ehhh han, var nån sorts ängel?
Änglar finns ju inte och definitivt inga “transvestit änglar”……….eller?

Vi finns……….

Vi existerar,
vi, som varit de undangömda, det dåliga samvetet för Gayrörelsen,
vi, som irriterat radikalfemministerna i årtionden bara genom att
vara en smärtsam påminnelse om att det kanske, bara kanske,
finns biologiska skillnader hos mäns och kvinnors hjärnor…

Vi, som stört byxbögarnas sammansvärjning genom att vara Drugor,
dragqueens och bisexuella transvestiter och “fjollat” oss så att de inte kunnat
gömma sig bakom mörka kostymer och kyrkobesök…

Utan de har tvingats bekämpa oss med näbbar och klor för att bevara tron på
att de kan ställa upp på heteronormen fast de är homosexuella män,
vi har varit de lägsta fångarna som får byxbögarna att tro, åtminstone för ett ögonblick,
att bara de piskar oss hårdare så glömmer omgivningen just deras rosa trianglar…

Vi, som har våra drömmar och halva liv gömda i resveskor i garaget eller vinden, i flyttlådor som är märkta “rör ej”….

Vi, som gråter en kvinnas tårar, ensamma och i yttersta hemlighet,
över att inte våga, inte kunna eller att tvingas ljuga för de vi älskar
för att inte mista den sista resten av kärlek….

Vi som står i duschen med en kniv, för att vi hatar vår kropp…
Vi, som bränner alla broar, står ut med flinandet bakom ryggen i kön på ICA..
Vi, som är skönheten instängda i odjuret utan möjlighet att bli annat än en
grotesk efterapning av den kvinna vi borde blivit födda till…

Vi finns, kvar trots allt……….
Och nu börjar det bli lite lättare, för främst de yngre, att stå upp,
på skolan,
på jobbet,
och vara den vi nu råkar vara utan att tvingas bära allas frågor på våra ryggar…

Det blir, trots allt, bättre…….

Vi, vågar berätta för fruar, barn, föräldrar…..
Vi, kan tro på att vi kommer att ses som den vi är efter utredningar och operationer……

Just den här kvällen skulle bli den som Fader Mckinney fick minst ett problem till…… när ,
den väl låsta, dörren till hans privata kontor plötsligt öppnades och en Transvestit i blond peruk
och stora änglavingar på ryggen gled in.

’Hej, jag tror att du kan hjälpa mig’, sa transvestiten,
Fader Mckinney var ännu inte helt säker på att det som hänt verkligen hänt eller om det var ett riktigt rävgift
spetsat med läkarsprit som Torben nere i dögnet rundt affären smusslat till honom den här gången
och som fick Fader Mckinney att för första gången i en lång och trogen drinkarbana se syner.

Han var inte heller helt säker på att personen, som tydligen besatt stora kunskaper i att dyrka upp dörrar,
verkligen var en transvestit, make upen var oklanderlig och den svarta klänningen framhävde former som var allt annat än manliga.
Men ansiktet bar ändå drag som trots perfekt smink var ett uns för kantiga för att helt lura en nära betraktare,
vilket Fader Mckinney nu var, då främlingen helt oombedd hade satt sig i stolen mittemot prästen.

Om främlingens ansikte vid närmare inspektion röjde just det sminkningen försökte dölja,
var vingarna på nära håll nästan skrämmande verkliga, till ochmed de enskilda toppfjädrarna
rörde sig ytterst verklighetstroget, i något som påminde om en nästan pervers närbild i ett DiscoveryChannel program skiftade och flexade de jättelika gråskimrande fjädrarna, som om de påverkades av muskler och senor under fjäderdräkten.

Fader Mckinney satt som vanligt och drack billig dansk whiskey i sitt arbetsrum på vaesterbro den här fredagskvällen…
För Fader Mckinney hade ett problem, han trodde inte längre på gud,
vilket var nog så besvärande för en irländsk Katolsk Präst i förskingringen.
Fader Mckinney hade tvivlat på guds existens lika länge som någon sist kallat honom vid förnamn - Murphy Evans.
Men det var först nu, efter åtta år som biktfader för Köpenhamns kontingent av irländska katoliker,
som insikten slog honom: Han satt där, med prästkragen uppknäppt,
och drack dålig sprit - som ateist.